Dags att överge uråldriga och numera föråldrade överlevnadsinstinkter för att minska konsumtionen

Varför konsumerar vi så mycket? Överallt och ingenstans kan man läsa, höra om och lyssna till konstateranden och siffror som visar att vi i den rikare delen av världen har ett högst överdrivet konsumtionsbeteende. Men varför det? Om man inte insett det innan man påbörjat sin resa mot FIRE, så finns det som tur är många kloka bloggare och andra influencers (får man säga så inom FIRE-communityn…?) som kan tala om att konsumtion, i alla fall en överdriven sådan, inte höjer ens livskvalitet och känsla av glädje och lycka, i vart fall inte i något längre perspektiv. Jag får väl för egen del erkänna att jo, ett nytt snyggt klädesplagg som jag kommer att känna mig fin i och få ökat självförtroende i, det ger mig glädje. Men, som jag skrivit tidigare, så är jag helt enig i att den glädjen är kortsiktig. Såhär en liten bit på väg mot FIRE skänker inte tanken på att köpa nya kläder någon större glädje längre, ofta inte alls. Jag har synat bluffen!

Men hur kommer det sig att så många av oss inte inser detta, utan år efter år fortsätter gå på konsumtionsbluffen?

Farbror Fri har pratat om hur reklam och marknadsföring lurar oss till konsumtion genom att få oss att tro att vi kommer att bli lyckligare och ha många trevliga middagar etc. med vänner om vi bara köper det där nya bordet etc. Jag tror att det var i Framgångspodden jag hörde honom prata om det.

Jag instämmer med Farbror Fri i det konstaterandet, men har nu också börjat fundera på om det kanske även har att göra med våra basala överlevnadsinstinkter. Här är väl en total friskrivning på sin plats, jag har ingen utbildning i psykologi, biologi eller annat som skulle kunna ge något egentligt vetenskapligt stöd för för en sådan hypotes. Men skulle det inte kunna vara så att konsumtionsbeteendet drivs i vart fall delvis av vårt basala behov av grupptillhörighet, behovet av att tillhöra en grupp, eller en flock, eftersom ensam är (nja, men var för länge länge sedan) lika med död inom kort. Detta basala behov är ju t.ex. fortfarande, som jag förstått det, i vart fall en av anledningarna till att ofrivillig ensamhet är sjukligt (Anna Bennich har, om jag inte minns fel, pratat om bl.a. detta i ett jätteintressant sommarprat som finns HÄR).

När jag tänker efter så har delar av mitt konsumtionsbehov absolut påverkats av marknadsföring som Farbror Fri pratat om. ”Åh, tänk så harmoniskt det kommer att kännas med den där benvita soffan och de matchande kuddarna. I vart fall när jag också målat om väggarna och bytt ut tavlorna”. Men på en djupare nivå tror jag faktiskt att delar av mitt konsumtionsbehov drivits av en känsla av ett behov att passa in, och behovet av att få vara med, att inte riskera att vara den som inte blir inbjuden till middagar och andra aktiviteter för att man är annorlunda (men, vilken skit det är alltså!). Som tur är har jag nu landat i insikten att min respektive, våra katter, min familj, släkt och mina närmaste vänner. Ja, säkert delar av de bekanta också, kommer att finnas kvar i mitt liv även om jag inte köper det där nya klädesplagget. Jag kommer inte att bli ensam för att jag konsumerar mindre, och jag behöver inte tillhöra den stora flock som omfattar hela den överkonsumerande västvärldens befolkning för att överleva. En skön insikt det helt klart! Jag är inte helt där än, fortfarande kämpar jag med tanken på att köra runt i en bil för max 10 000 kr. Jag hade inte haft några problem att försvara det när jag väl nått FI(RE) – tror jag. Problemet är ju bara att jag i dagsläget har en umgängeskrets som delvis består av personer med höga inkomster och som ofta har spender-byxorna på. Jaja, de får väl tycka att jag är lite udda då. Jag kommer ändå att ha en plats i flocken bland de människor som betyder mest.

Hoppas att ni alla också känner stöd, tillhörighet och kärlek från en värdefull, må den vara jättestor eller pytteliten, flock med betydelsefulla människor som förgyller livet för er!

Att jaga FIRE, eller att hitta den bästa möjliga vägen dit

I början av jakten på FIRE kände jag stor beundran, och nästan förundran, för dem som nått FIRE på kort tid. Ett exempel är Familjen Fri som uppnådde ekonomisk frihet på sex år (!) vilket jag tyckte var väldigt imponerande och starkt jobbat, och det tycker jag fortfarande. Jag sög i mig information och tips som en svamp och insåg att det var dags att leta extrapriser i mataffärerna, baka eget bröd, cykla i stället för att köra bil – helst inte äga en bil, etc. etc.

Efter en tids jagande på det här sättet, för det kändes verkligen som en jakt, började jag dock ifrågasätta om det här var rätt för mig. Jag har ett jobb som är mentalt krävande och som i perioder också tar upp mycket av, för att inte säga all, min vakna tid. Vad som är mycket jobb är ett relativt begrepp så för att tydliggöra det hela innebär mitt liv i perioder att jag går upp halv sex för att göra mig i ordning och åka till jobbet. Jag tar en kortare lunchpaus under dagen och en eller två ännu kortare pauser också om jag kommer ihåg (för att ladda om hjärnan), och sedan jobbar jag tills efter läggdags för mig och kommer i säng mellan kl. tio och tolv på kvällen. Det ska sägas att jag gillar mitt jobb och älskar mina kollegor! Jag har också tidigare haft ett jobb med mer frekventa sådana här perioder, nu förekommer de inte så ofta.

Jobbet kräver dock ändå så pass mycket av mig och tar så mycket av min energi att jag kom till insikten att det för mig inte kan vara fråga om en jakt på FIRE, utan det får mer vara fråga om att hitta vägen dit och att sedan följa den metodiskt i den takt som inte bara passar mig, utan som är den bästa möjliga väg och takt jag kan tänka mig. Här vill jag vara tydlig med att jag också uppfattar att Familjen Fri tydligt förespråkar detta och att det är så de har gjort, även om de nådde FIRE på kort tid. De hittade successivt ett sätt att leva gott på lite, och de upplever som jag förstått det inte att de offrat något, eller i vart fall inte mycket, på vägen dit.

Hur vägen till FIRE ska och kan se ut beror såklart mycket på vem man är och vilka förutsättningar man har och kan skapa sig. Vissa föredrar kanske i vart fall idén med en kortare väg, och kan nöja sig med att den vägen inte är kantad av så många blommor och inte innefattar så många stopp. Lite som en motorväg, där det huvudsakliga syftet är att komma fram fort. För mig, som ju faktiskt trivs bra på mitt jobb även om jag tycker att det i dagsläget styr för mycket över och tar för mycket av min tid, är den ideala vägen i stället lite längre. En landsväg som slingrar sig genom både öppna landskap, skog, höga berg och djupa dalar. En väg som delvis är belagd med asfalt, där man kan köra fort och där det finns sådana där kombinationer av uppförs- och nedförsbackar där det nästan känns som att bilen hoppar över kanten när man kommer över krönet och där det ibland riktigt suger till i magen som när man åker karusell, men som i vissa partier fortfarande också är en skumpig grusväg där däcken slirar lite, där det finns trånga passager som kräver fullt fokus för att man ska kunna ta sig förbi en mötande bil, och där man då och då kör förbi sådana där järnvägsöverfarter utan bommar men med de där skyltarna med tre lampor som man alltid måste fundera över hur man ska läsa. Just det, gult ljus blinkande mellan de två övre lamporna är fine, då kan man köra. Det blir ju väldigt tydligt den där gången det i stället lyser rött från den nedre lampan, då känns det väldigt tydligt att det är dags att stanna och vänta på tåget innan det är dags att köra vidare. Hur kunde jag ha så svårt att läsa den där skylten förra gången?

För mig kommer vägen till FIRE inte vara en spikrak och snabb motorväg, utan resan dit blir en del av målet. Under resans gång får jag tid att fundera över vad som gör mig lycklig och hur jag vill att livet ska se ut den dag jag kan bestämma det helt själv, och jag känner också att det kräver tid att hitta svaret på den frågan. Än så länge har jag kommit ungefär en tiondel på vägen mot mitt ekonomiska mål, och redan nu verkar jag ha nått ett betydligt större inre lugn, och jag upplever en betydligt mindre känsla av ångest över att behöva prestera på topp än vad jag gjorde tidigare. Jag är fortfarande högst mån om att göra riktigt bra ifrån mig på jobbet, men jag verkar ha kunnat släppa en del av ångesten över att jag kans inte är tillräckligt bra ändå. Skönt! Nu är det snart dags för helg och den ska spenderas med en härlig joggingrunda i lugnt tempo längs havet, med middag och trevligt umgänge med släkten, och lite husfix på det. D.v.s. flera av de beståndsdelar jag verkligen vill ha i livet även efter FI(RE). Vilken grej att jag kan få in sådana delar även längs vägen dit!

Hur ser eller har era vägar till FIRE sett ut? Vilka prioriteringar gör ni? Är vägen dit lika viktig som slutmålet i sig? Kanske har prioriteringarna ändrats längs vägen?

Trevlig helg på er!

Herregud, jag klippte håret själv!

Ja, som rubriken lyder: jag klippte mitt hår själv! Har det gått för långt nu, mitt fokus på att dra ner onödiga utgifter? Ja, det får vi väl se 🙂 Jag tänker att jag ser hur det verkar de kommande dagarna och veckorna. Det värsta som kan hända är att jag får boka en tid hos frisören. Att slippa just det, frisörbesöket, kändes dock som en väldigt stor vinst när jag nu klippte mig själv. Det sparade mig alltså både pengar (560 kr) och lite mer än en timmes tid om man räknar in tiden för transport till och från frisören. Visst, jag gick också miste om den fantastiska hårbottenmassagen som i vart fall ”min” frisör alltid bjuder på, men för halva priset av en klippning kan jag ju köpa en massage i stället, om saknaden skulle bli allt för stor.

Hur resultatet blev har jag alltså inte fullt utvärderat än, men jag tänkte att det var värt att testa. Idén fick jag efter att ha läst en intervju med Jillian Johnsrud (länk till intervjun HÄR). Hon blev ekonomiskt fri/oberoende vid 32 års ålder. Bra jobbat! Intervjun var väldigt inspirerande och hon verkar vara en fantastisk och målmedveten person. Hon beskriver bland annat hur hon och hennes man lyckades nå ekonomisk frihet/oberoende så tidigt genom att tydligt prioritera vad som är viktigast i livet, för dem, och att hennes eller deras lista över vad som egentligen inte spelar någon roll är lång – bland annat klipper hon sitt hår själv. Den möjligheten hade jag inte ens reflekterat över tidigare. Jag har gjort ambitiösa excel-ark för att kartlägga mina utgifter och för att lättare identifiera vilka utgifter som är onödiga och som jag kan dra ner på eller helt ta bort, men att hårklippning var en sådan onödig utgift hade jag verkligen inte tänkt på. Samtidigt har jag nästan alltid håret uppsatt, och dessutom har jag självfall, vilket gör att det borde krävas ganska ordentliga misstag för att det ska synas att jag inte gått till en professionell frisör och klippt håret. Varför inte testa helt enkelt? Nu är det alltså gjort. Och nej, jag var inte ens särskilt noggrann. Det hela gick på ca 5 minuter, jag använde kökssaxen och fick det gjort med två klipp efter att ha hittat lite inspiration på youtube. Nu får vi ju se hur resultatet blir, kanske testar jag någon mer avancerad metod nästa gång, kanske går jag till frisören en gång om året framöver, vi får se. Hur som helst känns det väldigt bra just nu. Fyra frisörbesök om året, det är 2 240 kr och ca 5 timmar per år för mig, och då klipper jag bara topparna. Den tiden och de pengarna kan jag göra roligare saker för!

Jag testade förresten också att omvandla de insparade kronorna till ett månadssparande i Avanzas sparkalkylator för att se hur mycket pengar man kan spara till pensionen om man sparar klipp-pengar från att man börjar jobba och fram till i dagens läge normal pensionsålder (ca 25-65 år). Jag räknade med ett månadssparande om 186 kr under 40 år. Utan någon ränta-på-ränta-effekt blir det 89 280 kr. Räknar man upp det med en årlig avkastning om 8 % får man i stället 602 976 kr. Även de små slantarna räknas helt enkelt!

Det börjar bli lättare att handla begagnat!

Vi har nya stolar! Eller ja, det är nya stolar för oss. Vi har flyttat nyligen och kände att vi behövde nya stolar eftersom katterna gått hårt åt sitsarna på de gamla stolarna. 🙂 Jag kikade runt på Pinterest en del och bild-googlade för att få inspiration till vilken typ av stolar som skulle passa bra hos oss, och landade i att stolar i rent trä skulle bli väldigt fint, men att även vita eller svarta stolar skulle blir bra (ni förstår ju vilken sprakande färgskala vi har hemma 😉 ). Respektiven höll med men tyckte att svarta stolar var bäst.

Jag hittade ett par fina stolar i rent trä i en webbshop som jag planerade att köpa. Priset var ca 1 800 kr för två stolar. Hutlöst tyckte respektiven. Efter att ha läst några recensioner om stolarna insåg jag att de nog inte höll den kvaliteten jag hoppades på, så jag la ner planerna på att köpa just de stolarna. Jag letade vidare, och nyupptäckte Blocket där jag köpte ett soffbord förra året. Jag vill gärna göra en större del av mina inköp begagnat men har lite svårt med det. Jag läste någon artikel om att människor generellt har lättare för att köpa begagnat om det man köper inte har varit så nära inpå den tidigare ägaren, vilket alltså gör det svårare att köpa kläder begagnat men lättare att köpa möbler. Känner att jag håller med om detta. Soffbordet var därmed ett bra första steg, och nu var det dags för stol-jakt. Jag hittade fyra svarta stolar för 200 kr! Typiskt nog var jag för sen på bollen och de var redan sålda. Man behöver vara snabb för att fynda på begagnatmarknaden! Jag la in en bevakning på Blocket och hittade sedan vita stolar på lagom avstånd från oss. Tre stycken för 250 kr. Väldigt OK pris (!) jämfört med de stolar jag inledningsvis tänkt köpa för 1 800 kr paret. Stolarna är tyvärr slarvigt målade av den tidigare ägaren men vi har svart snickerifärg över från ett tidigare målningsprojekt och det bör ändå gå hyfsat snabbt och smidigt att slipa lite och sedan måla i den färg vi vill ha (släta ytor, inga pinnar som stolsrygg eller liknande).

Tack Blocket för en bra möjlighet att handla begagnat! Det sparar min (och även säljarens) plånbok, och dessutom miljön (och nej, inlägget är inte sponsrat). Det känns vidare som att det blir lite lättare att handla begagnat för varje köp. Kanske vågar jag mig på begagnatmarknaden nästa gång garderoben behöver uppdateras! Har ni några tips för att fynda begagnat? Vad köper ni begagnat? Hur tänker ni med att köpa begagnade kläder via internet?

Fånga ögonblicken också, inte bara dagen

Glädjen i ett ögonblick under kvällens joggingrunda

Under kvällens joggingrunda längs hav, åkrar, och hagar reflekterade jag över att det där med att fånga dagen, handlar det inte mer, eller i vart fall också, om att fånga ögonblicken? Glädjen i de enskilda ögonblicken under en dag. Det är ju då, när man är närvarande – i nuet – och uppmärksammar vilka glädjeämnen man har omkring sig just då, som man njuter lite extra och mungiporna glider upp. Eller hur 😊?

Högre livskvalitet behöver inte innebära högre utgifter, eller?

Den här sommarsemestern har jag börjat fundera mycket på hur jag vill spendera min tid, eller snarare hur jag vill leva mitt liv. Vad är viktigt? Vad ger mig glädje och energi? Och kan jag höja min livskvalitet utan att öka mina utgifter?

Som jag ser det finns det flera enkla sätt att höja livskvaliteten om pengar inte är ett problem. Att klä upp sig och göra sig fin för sin respektive och spendera en kväll tillsammans på en riktigt bra restaurang och njuta av god och spännande mat med passande viner är verkligen någonting jag njuter av. Likaså en weekend med hotellvistelse på ett hotell med stilren inredning i skandinavisk design, kanske på en vingård med SPA-hotell, där det blir tillfälle till att njuta av att ta det lugnt, av nya intryck och av fantastiska frukostbufféer. Listan kan såklart också förlängas med resor, äventyr, och till och med nya klädesplagg eller inredningsdetaljer. Allt detta ger glädje och högre livskvalitet – även om den glädje som kommer från nya kläder och saker tenderar att klinga av efter ett tag.

Men kan man höja sin livskvalitet utan att öka sina utgifter? Nöjen som restaurangbesök, hotellvistelser etc. rimmar ju inte riktigt med att dra ner utgifterna så mycket som möjligt för att spara och investera för att så småningom nå ekonomiskt oberoende. Men, det är inte helt lätt att komma på vilka gratis aktiviteter som ger glädje och energi. Det känns som att det är mycket lättare att boka en resa, ett restaurangbesök eller att köpa nya stolar till matbordet för att höja glädjenivån. Kan det bero på reklam? Eller på att vi lever i ett konsumtionssamhälle där det i många kretsar är det normala att man går på restaurang eller reser bort för att unna sig och skapa trevliga stunder och minnen? Kanske är det bara en vanesak, och kanske kommer det med tiden att bli lättare att komma på kostnadsfria aktiviteter som höjer glädjenivån och livskvaliteten. Just nu sitter jag i soffan med min respektive och en av katterna. Jag har utsikt över gröna, fullt bladbeklädda trädtoppar och mellan dem glimmar havet. På bordet bredvid mig har jag en kopp te, och snart är det dags för en eftermiddagsfika med hembakade kanelbullar. Bullar som dessutom bakade på närproducerat ekologiskt stenmalet fullkornsmjöl av Ölandsvete. Det här är ju en helt underbar stund som verkligen ger mig harmoni, en stark känsla av tacksamhet – och högre livskvalitet. Kanske är det inte svårare än att stanna upp och identifiera de glädjeämnen man har runt sig just för tillfället? Mina funderingar kring vad som ger mig glädje, energi och högre livskvalitet kommer att fortsätta, men än så länge känner jag att jag vill prioritera att umgås och prata med min respektive, mina vänner och familj. Samtidigt vill jag gärna hitta på aktiviteter med dem, men det behöver inte vara fråga om dyra aktiviteter. En grillkväll med kubbspel, att bygga sandslott på stranden eller att gå en vandringsled eller spela sällskapsspel tillsammans är fullt tillräckligt. Jag vill också ge mina katter mer uppmärksamhet. Att mysa med dem ger mycket mer glädje än vad jag oftast kommer ihåg under stressiga vardagar.

Förmiddagen i dag spenderades med att leta kantareller i skogen med mamma. Tack livet för den stunden 🙂

 

Köpa eller baka bröd?

Jag älskar bröd, särskilt surdegsbröd, och särskilt med valnötter och fikon i. Det är SÅ GOTT!! Mmmm!! Surdegsbröd ska ju också var betydligt bättre för hälsan än annat bröd, och om jag kan äta bröd till middag några dagar i veckan så känner jag att det underlättar vardagen mycket. Kruxet med att köpa bra bröd är att det kostar en större slant än vad jag vill betala, och jag har därför börjat baka bröd för att få ner kostnaden men ändå få lyxen av nyttigt och gott bröd. Ett recept jag bakat några gånger nu ger väldigt gott fullkornsbröd som är superlätt att göra (det är dock inget surdegsbröd, den resan ska jag påbörja de närmaste dagarna)! Det tar en halvtimme att förbereda (inräknat att ta fram och slänga ihop alla ingredienser, och att plocka undan efter sig efteråt) och sedan behöver brödet enligt receptet ca 45 minuter i ugnen när det jäst klart (jag har inne bröden i ugnen i ca 1 timme för att inte riskera att de blir döbakta). Grovt uppskattat kostar varje bröd mig 12,50 kr, och då använder jag ”lyxmjöl”, vilket för mig betyder stenmalet mjöl av kultursorter av spannmål, som helst är både närodlat och när-malt.

Här hittar ni receptet. Hojta gärna om ni har tips på andra recept! Nyttigt och lätt att baka är mina ledord. 🙂

Picknick med fantastisk utsikt

Hej på er!

Jag är ungefär i mitten av min semester nu och det är ju helt fantastiskt att kunna spendera dagarna som man vill!😊 I dag blev det en utflykt till Falkenberg och Smörkulle. En biltur och sedan en kort promenad uppför kullen var vi framme och fick en fantastisk utsikt för en liten picknick-stund. Så mysigt! Vi hade med oss smörgåsar på hembakt bröd, hembakta kanelbullar, kaffe och vatten som matsäck. Grovt uppskattat blev kostnaden för äventyret knappt 25 kr för två personer, plus bilresan.

Vad brukar ni ha med er i matsäcken?

Utsikten från Smörkulle, Falkenberg

Anledningar till att spara – 50 % av lönen

Jag har alltid varit ganska ekonomisk av mig. Känslan av att vilja ha någon form av ekonomisk trygghet har alltid funnits. Om jag skulle behöva t.ex. 10 000 kr till något oförutsett, som tandläkarkostnader, så vill jag ha pengar till det på banken.

Utöver detta var mitt sparande dock fokuserat på att möjliggöra inköp av materiella ting, gärna inredningsprylar, en snygg bil och en dyr lägenhet. I efterhand har jag börjat inse att längtan efter dessa saker nog till ganska stor del byggde på en tanke om att sakerna skulle ge mig lycka, om att jag skulle känna mig nöjd och stolt över mig själv om jag uppnådde sådana mål, och en känsla av att det är saker man ska ha, som ger status.

På senare tid har jag dragit ner mycket på vad jag köper för saker, både vad gäller kostnaden för varje sak och vad gäller antal saker. Jag köpte t.ex. en blus på H&M för 200 kr härom veckan, i stället för en märkesblus för 1 500 kr. Dessutom var blusen ett genomtänkt köp. Jag gillar den mycket och kommer att använda den mycket. Därmed behöver jag inte köpa så många fler blusar 🙂 (jag har ju också redan ett antal i garderoben). Vidare vill jag gärna byta ut vårt soffbord (som ni hör är jag inte 100 % inne på att dra ner på vad som kan anses vara onödig konsumtion), men i stället för att köpa nytt har jag lagt bevakningar på Blocket – på relativt sett billiga soffbord. I dag sparar jag ungefär 50 % av min lön varje månad, amortering inräknat.

Jag känner fortfarande till viss del av de där inledande tankarna om att jag skulle bli glad av en dyr bil, eller snarare kan jag känna det typiska ”Åh! En sådan vill jag ha”. Men vid närmare eftertanke, när jag överväger vad det skulle kosta mig och därmed hur många timmars jobb jag skulle behöva lägga för att få den där bilen, så är valet lätt. Jag vill inte ha bilen. Jag vill hellre ha mer (fri-)tid.

I dag sparar jag för ekonomisk trygghet, men inte bara för att kunna täcka upp oförutsedda tandläkarkostnader. I dag har jag också en önskan om att jag om ett antal år i större utsträckning ska kunna välja vad jag vill göra med min tid. Jag tycker att mitt jobb är intressant och roligt, så det lär inte bli någon tidig pension, men däremot kanske jag vill ha möjlighet att jobba mindre, eller ta längre sommarsemestrar. Oavsett vad känslan är, vill jag kunna ha den ekonomiska tryggheten att jag kan välja.

Varför sparar du? Och vad skulle du göra om pengar inte påverkade dina val?

Spara pengar utan ansträngning?

 

Att kunna spara pengar – och på miljön – utan att behöva anstränga sig och utan att behöva riskera att förlora sina pengar låter ju lite som en utopi, men det går! Pengarna som sparas kan t.ex. användas till en härlig resa 🙂 De sätt jag har kommit på än så länge för detta är följande.

  • Använd mindre av förbrukningsprodukter. När jag började försöka minska mina utgifter insåg jag att jag använde mycket mer tvål än jag behövde, varje gång jag tvättade händerna eller duschade. Nu använder jag ungefär en tredjedel, eller ännu mindre, än vad jag använde förut. Om du minskar din förbrukning av handtvål, duschtvål, diskmedel, tvättmedel, tandkräm, smink, m.m. så räcker produkterna längre, och du behöver köpa dem mer sällan. Bra för både plånboken och miljön!
  • Om du betalar för vattenförbrukning: ta kortare duschar. Jag betalar inte själv för det vatten jag använder, men jag stänger ändå alltid av vattnet i duschen när jag tvålar in mig och schamponerar håret etc. Som jag förstår det kan man spara ganska mycket pengar på detta om man betalar för sitt vatten, beroende på hur långa duschar man tar normalt såklart.
  • Köp billigare produkter. Okej, detta kräver en liten ansträngning eftersom du behöver fundera ut ett billigare alternativ till t.ex. den ansiktstvätt, hudkräm, tvättmedel, soppåsar eller liknande som du använder i dag. Själv har jag slutat köpa dyr tvål (jag fyller på den lyxiga behållaren med billigare, liknande, tvål), bytt schampo/balsam för 1 000 kr/litern mot detsamma för 180 kr/litern och jag har bestämt mig för att prova att använda billigare sminkborttagning och deodorant t.ex. Det sparar mig flera hundra kronor per år.
  • Sälj saker och kläder du inte använder. Även detta kräver viss ansträngning, men den är inte särskilt stor. Jag brukar försöka sälja sådant som jag tror att jag kan få den summan för som gör det värt ansträngningen. Säljer jag några sådana saker, så kan jag köpa något nytt jag vill ha för den totala vinsten. Resterande saker skänker jag till vänner eller välgörenhet. 🙂
  • Köp färre saker! Detta är nog det överlägset bästa sättet att spara pengar på, utan ansträngning eller risk. Sedan jag började minska mina utgifter funderar jag verkligen över om det jag vill köpa är så viktigt för mig – oavsett om det är behov eller önskan som styr – att jag vill lägga mina pengar på det. Om svaret är ja så köper jag det, även om det är ett par skor för 3 000 kr, men på senare tid blir svaret oftast nej. Det har också blivit så att ju mindre jag shoppar, desto mindre funderar jag ens på att köpa nya saker. Jag känner inget behov av det, eller i alla fall bara ett väldigt litet behov. Skönt!

Hur sparar ni pengar ”i vardagen”?