Jag har alltid varit ganska ekonomisk av mig. Känslan av att vilja ha någon form av ekonomisk trygghet har alltid funnits. Om jag skulle behöva t.ex. 10 000 kr till något oförutsett, som tandläkarkostnader, så vill jag ha pengar till det på banken.
Utöver detta var mitt sparande dock fokuserat på att möjliggöra inköp av materiella ting, gärna inredningsprylar, en snygg bil och en dyr lägenhet. I efterhand har jag börjat inse att längtan efter dessa saker nog till ganska stor del byggde på en tanke om att sakerna skulle ge mig lycka, om att jag skulle känna mig nöjd och stolt över mig själv om jag uppnådde sådana mål, och en känsla av att det är saker man ska ha, som ger status.
På senare tid har jag dragit ner mycket på vad jag köper för saker, både vad gäller kostnaden för varje sak och vad gäller antal saker. Jag köpte t.ex. en blus på H&M för 200 kr härom veckan, i stället för en märkesblus för 1 500 kr. Dessutom var blusen ett genomtänkt köp. Jag gillar den mycket och kommer att använda den mycket. Därmed behöver jag inte köpa så många fler blusar 🙂 (jag har ju också redan ett antal i garderoben). Vidare vill jag gärna byta ut vårt soffbord (som ni hör är jag inte 100 % inne på att dra ner på vad som kan anses vara onödig konsumtion), men i stället för att köpa nytt har jag lagt bevakningar på Blocket – på relativt sett billiga soffbord. I dag sparar jag ungefär 50 % av min lön varje månad, amortering inräknat.
Jag känner fortfarande till viss del av de där inledande tankarna om att jag skulle bli glad av en dyr bil, eller snarare kan jag känna det typiska ”Åh! En sådan vill jag ha”. Men vid närmare eftertanke, när jag överväger vad det skulle kosta mig och därmed hur många timmars jobb jag skulle behöva lägga för att få den där bilen, så är valet lätt. Jag vill inte ha bilen. Jag vill hellre ha mer (fri-)tid.
I dag sparar jag för ekonomisk trygghet, men inte bara för att kunna täcka upp oförutsedda tandläkarkostnader. I dag har jag också en önskan om att jag om ett antal år i större utsträckning ska kunna välja vad jag vill göra med min tid. Jag tycker att mitt jobb är intressant och roligt, så det lär inte bli någon tidig pension, men däremot kanske jag vill ha möjlighet att jobba mindre, eller ta längre sommarsemestrar. Oavsett vad känslan är, vill jag kunna ha den ekonomiska tryggheten att jag kan välja.
Varför sparar du? Och vad skulle du göra om pengar inte påverkade dina val?