Att jaga FIRE, eller att hitta den bästa möjliga vägen dit

I början av jakten på FIRE kände jag stor beundran, och nästan förundran, för dem som nått FIRE på kort tid. Ett exempel är Familjen Fri som uppnådde ekonomisk frihet på sex år (!) vilket jag tyckte var väldigt imponerande och starkt jobbat, och det tycker jag fortfarande. Jag sög i mig information och tips som en svamp och insåg att det var dags att leta extrapriser i mataffärerna, baka eget bröd, cykla i stället för att köra bil – helst inte äga en bil, etc. etc.

Efter en tids jagande på det här sättet, för det kändes verkligen som en jakt, började jag dock ifrågasätta om det här var rätt för mig. Jag har ett jobb som är mentalt krävande och som i perioder också tar upp mycket av, för att inte säga all, min vakna tid. Vad som är mycket jobb är ett relativt begrepp så för att tydliggöra det hela innebär mitt liv i perioder att jag går upp halv sex för att göra mig i ordning och åka till jobbet. Jag tar en kortare lunchpaus under dagen och en eller två ännu kortare pauser också om jag kommer ihåg (för att ladda om hjärnan), och sedan jobbar jag tills efter läggdags för mig och kommer i säng mellan kl. tio och tolv på kvällen. Det ska sägas att jag gillar mitt jobb och älskar mina kollegor! Jag har också tidigare haft ett jobb med mer frekventa sådana här perioder, nu förekommer de inte så ofta.

Jobbet kräver dock ändå så pass mycket av mig och tar så mycket av min energi att jag kom till insikten att det för mig inte kan vara fråga om en jakt på FIRE, utan det får mer vara fråga om att hitta vägen dit och att sedan följa den metodiskt i den takt som inte bara passar mig, utan som är den bästa möjliga väg och takt jag kan tänka mig. Här vill jag vara tydlig med att jag också uppfattar att Familjen Fri tydligt förespråkar detta och att det är så de har gjort, även om de nådde FIRE på kort tid. De hittade successivt ett sätt att leva gott på lite, och de upplever som jag förstått det inte att de offrat något, eller i vart fall inte mycket, på vägen dit.

Hur vägen till FIRE ska och kan se ut beror såklart mycket på vem man är och vilka förutsättningar man har och kan skapa sig. Vissa föredrar kanske i vart fall idén med en kortare väg, och kan nöja sig med att den vägen inte är kantad av så många blommor och inte innefattar så många stopp. Lite som en motorväg, där det huvudsakliga syftet är att komma fram fort. För mig, som ju faktiskt trivs bra på mitt jobb även om jag tycker att det i dagsläget styr för mycket över och tar för mycket av min tid, är den ideala vägen i stället lite längre. En landsväg som slingrar sig genom både öppna landskap, skog, höga berg och djupa dalar. En väg som delvis är belagd med asfalt, där man kan köra fort och där det finns sådana där kombinationer av uppförs- och nedförsbackar där det nästan känns som att bilen hoppar över kanten när man kommer över krönet och där det ibland riktigt suger till i magen som när man åker karusell, men som i vissa partier fortfarande också är en skumpig grusväg där däcken slirar lite, där det finns trånga passager som kräver fullt fokus för att man ska kunna ta sig förbi en mötande bil, och där man då och då kör förbi sådana där järnvägsöverfarter utan bommar men med de där skyltarna med tre lampor som man alltid måste fundera över hur man ska läsa. Just det, gult ljus blinkande mellan de två övre lamporna är fine, då kan man köra. Det blir ju väldigt tydligt den där gången det i stället lyser rött från den nedre lampan, då känns det väldigt tydligt att det är dags att stanna och vänta på tåget innan det är dags att köra vidare. Hur kunde jag ha så svårt att läsa den där skylten förra gången?

För mig kommer vägen till FIRE inte vara en spikrak och snabb motorväg, utan resan dit blir en del av målet. Under resans gång får jag tid att fundera över vad som gör mig lycklig och hur jag vill att livet ska se ut den dag jag kan bestämma det helt själv, och jag känner också att det kräver tid att hitta svaret på den frågan. Än så länge har jag kommit ungefär en tiondel på vägen mot mitt ekonomiska mål, och redan nu verkar jag ha nått ett betydligt större inre lugn, och jag upplever en betydligt mindre känsla av ångest över att behöva prestera på topp än vad jag gjorde tidigare. Jag är fortfarande högst mån om att göra riktigt bra ifrån mig på jobbet, men jag verkar ha kunnat släppa en del av ångesten över att jag kans inte är tillräckligt bra ändå. Skönt! Nu är det snart dags för helg och den ska spenderas med en härlig joggingrunda i lugnt tempo längs havet, med middag och trevligt umgänge med släkten, och lite husfix på det. D.v.s. flera av de beståndsdelar jag verkligen vill ha i livet även efter FI(RE). Vilken grej att jag kan få in sådana delar även längs vägen dit!

Hur ser eller har era vägar till FIRE sett ut? Vilka prioriteringar gör ni? Är vägen dit lika viktig som slutmålet i sig? Kanske har prioriteringarna ändrats längs vägen?

Trevlig helg på er!

Annons

Herregud, jag klippte håret själv!

Ja, som rubriken lyder: jag klippte mitt hår själv! Har det gått för långt nu, mitt fokus på att dra ner onödiga utgifter? Ja, det får vi väl se 🙂 Jag tänker att jag ser hur det verkar de kommande dagarna och veckorna. Det värsta som kan hända är att jag får boka en tid hos frisören. Att slippa just det, frisörbesöket, kändes dock som en väldigt stor vinst när jag nu klippte mig själv. Det sparade mig alltså både pengar (560 kr) och lite mer än en timmes tid om man räknar in tiden för transport till och från frisören. Visst, jag gick också miste om den fantastiska hårbottenmassagen som i vart fall ”min” frisör alltid bjuder på, men för halva priset av en klippning kan jag ju köpa en massage i stället, om saknaden skulle bli allt för stor.

Hur resultatet blev har jag alltså inte fullt utvärderat än, men jag tänkte att det var värt att testa. Idén fick jag efter att ha läst en intervju med Jillian Johnsrud (länk till intervjun HÄR). Hon blev ekonomiskt fri/oberoende vid 32 års ålder. Bra jobbat! Intervjun var väldigt inspirerande och hon verkar vara en fantastisk och målmedveten person. Hon beskriver bland annat hur hon och hennes man lyckades nå ekonomisk frihet/oberoende så tidigt genom att tydligt prioritera vad som är viktigast i livet, för dem, och att hennes eller deras lista över vad som egentligen inte spelar någon roll är lång – bland annat klipper hon sitt hår själv. Den möjligheten hade jag inte ens reflekterat över tidigare. Jag har gjort ambitiösa excel-ark för att kartlägga mina utgifter och för att lättare identifiera vilka utgifter som är onödiga och som jag kan dra ner på eller helt ta bort, men att hårklippning var en sådan onödig utgift hade jag verkligen inte tänkt på. Samtidigt har jag nästan alltid håret uppsatt, och dessutom har jag självfall, vilket gör att det borde krävas ganska ordentliga misstag för att det ska synas att jag inte gått till en professionell frisör och klippt håret. Varför inte testa helt enkelt? Nu är det alltså gjort. Och nej, jag var inte ens särskilt noggrann. Det hela gick på ca 5 minuter, jag använde kökssaxen och fick det gjort med två klipp efter att ha hittat lite inspiration på youtube. Nu får vi ju se hur resultatet blir, kanske testar jag någon mer avancerad metod nästa gång, kanske går jag till frisören en gång om året framöver, vi får se. Hur som helst känns det väldigt bra just nu. Fyra frisörbesök om året, det är 2 240 kr och ca 5 timmar per år för mig, och då klipper jag bara topparna. Den tiden och de pengarna kan jag göra roligare saker för!

Jag testade förresten också att omvandla de insparade kronorna till ett månadssparande i Avanzas sparkalkylator för att se hur mycket pengar man kan spara till pensionen om man sparar klipp-pengar från att man börjar jobba och fram till i dagens läge normal pensionsålder (ca 25-65 år). Jag räknade med ett månadssparande om 186 kr under 40 år. Utan någon ränta-på-ränta-effekt blir det 89 280 kr. Räknar man upp det med en årlig avkastning om 8 % får man i stället 602 976 kr. Även de små slantarna räknas helt enkelt!

Det börjar bli lättare att handla begagnat!

Vi har nya stolar! Eller ja, det är nya stolar för oss. Vi har flyttat nyligen och kände att vi behövde nya stolar eftersom katterna gått hårt åt sitsarna på de gamla stolarna. 🙂 Jag kikade runt på Pinterest en del och bild-googlade för att få inspiration till vilken typ av stolar som skulle passa bra hos oss, och landade i att stolar i rent trä skulle bli väldigt fint, men att även vita eller svarta stolar skulle blir bra (ni förstår ju vilken sprakande färgskala vi har hemma 😉 ). Respektiven höll med men tyckte att svarta stolar var bäst.

Jag hittade ett par fina stolar i rent trä i en webbshop som jag planerade att köpa. Priset var ca 1 800 kr för två stolar. Hutlöst tyckte respektiven. Efter att ha läst några recensioner om stolarna insåg jag att de nog inte höll den kvaliteten jag hoppades på, så jag la ner planerna på att köpa just de stolarna. Jag letade vidare, och nyupptäckte Blocket där jag köpte ett soffbord förra året. Jag vill gärna göra en större del av mina inköp begagnat men har lite svårt med det. Jag läste någon artikel om att människor generellt har lättare för att köpa begagnat om det man köper inte har varit så nära inpå den tidigare ägaren, vilket alltså gör det svårare att köpa kläder begagnat men lättare att köpa möbler. Känner att jag håller med om detta. Soffbordet var därmed ett bra första steg, och nu var det dags för stol-jakt. Jag hittade fyra svarta stolar för 200 kr! Typiskt nog var jag för sen på bollen och de var redan sålda. Man behöver vara snabb för att fynda på begagnatmarknaden! Jag la in en bevakning på Blocket och hittade sedan vita stolar på lagom avstånd från oss. Tre stycken för 250 kr. Väldigt OK pris (!) jämfört med de stolar jag inledningsvis tänkt köpa för 1 800 kr paret. Stolarna är tyvärr slarvigt målade av den tidigare ägaren men vi har svart snickerifärg över från ett tidigare målningsprojekt och det bör ändå gå hyfsat snabbt och smidigt att slipa lite och sedan måla i den färg vi vill ha (släta ytor, inga pinnar som stolsrygg eller liknande).

Tack Blocket för en bra möjlighet att handla begagnat! Det sparar min (och även säljarens) plånbok, och dessutom miljön (och nej, inlägget är inte sponsrat). Det känns vidare som att det blir lite lättare att handla begagnat för varje köp. Kanske vågar jag mig på begagnatmarknaden nästa gång garderoben behöver uppdateras! Har ni några tips för att fynda begagnat? Vad köper ni begagnat? Hur tänker ni med att köpa begagnade kläder via internet?

Fånga ögonblicken också, inte bara dagen

Glädjen i ett ögonblick under kvällens joggingrunda

Under kvällens joggingrunda längs hav, åkrar, och hagar reflekterade jag över att det där med att fånga dagen, handlar det inte mer, eller i vart fall också, om att fånga ögonblicken? Glädjen i de enskilda ögonblicken under en dag. Det är ju då, när man är närvarande – i nuet – och uppmärksammar vilka glädjeämnen man har omkring sig just då, som man njuter lite extra och mungiporna glider upp. Eller hur 😊?